Kalle Nilvér: Kanske är klimatkompensering enda vägen framåt just nu

Science Based Targets, den mest trovärdiga standarden för företag att sätta sina klimatmål enligt, gick nyss ut med att det kanske visst skall vara tillåtet att räkna bort delar av sina klimatutsläpp genom just klimatkompensation.

Klimat-linkedin började nästan att brinna med åsikter för och emot, och själva organisationen bakom Science Based Targets verkade också långt ifrån eniga om detta.

Så varför är det kontroversiellt med att få räkna ner sina utsläpp med hjälp av klimatkompensation? För att risken är att företag då inte gör det som är allra viktigast – nämligen att minska sina utsläpp. 

Det har dock visat sig gång på gång i studier att de företag som klimatkompenserar faktiskt minskar sina utsläpp mer än de som inte gör det. Även om det såklart är svårt att veta om de som klimatkompenserar kanske hade minskat sina utsläpp ännu mer om de inte stöttade externa klimatprojekt finansiellt.

Vetenskapen säger inte var utsläppen måste minskas

En annan risk är att företag som betalar för sina utsläpp inte pressar sina leverantörer att minska dem. Min erfarenhet är dock att företag inte gärna betalar för saker de inte behöver betala för, och effekten skulle då lika gärna kunna bli tvärtom.

Så vad vore det bästa för klimatet? Här känns det enkelt i teorin – men sedan blir det snabbt svårt. 

För vetenskapen är enkel och glasklar: Vi måste minska våra utsläpp drastiskt – nu. Läget är akut. Forskningsbaserade mål borde inte ge utrymme för något annat än minskningar. 

Men sedan kommer nyanserna och verkligheten. Vetenskapen säger inte var utsläppen måste minskas. Är det mer effektivt att göra det någon annanstans än i den egna värdekedjan, så spelar det inte någon större roll för atmosfären. 

Det hade också varit en sak om det var obligatoriskt för företag att ansluta sig till mål. Då kan vi utifrån planetens perspektiv bara sätta upp optimala mål och köra på det. Men nu är målsättningen helt frivillig – och enkelt att hoppa av om man känner att det är för svårt eller dyrt.

Det är även givet att fler företag sätter mål om målen är enklare att uppnå.

Med den här ändringen i Science Based Targets blir det enklare för företag att bidra – så enkelt att alla borde göra det

Så igen, vad är bäst: Att fler ansluter sig till mål som är bra – eller att få ansluter sig till mål som är optimala? 

Som vanligt har många starka åsikter trots att vi faktiskt inte vet vad som blir bäst. Men en som har järnkoll är den erkände klimatforskaren Johan Rockström som gick ut och sa att han tror att klimatkompensation för utsläppen i ens leverantörskedja – alltså utsläppen som man själv inte är direkt ansvarig för – kanske är den enda vägen framåt. I alla fall på kort sikt. Och det är precis de utsläppen som Science Based Targets antyder att man ska få räkna bort om man klimatkompenserar.

Typiskt pragmatisk och sansad inställning till en inflammerad debatt. I alla fall med de brasklappar som kommer till: att vi måste minska de egna direkta fossila utsläppen enligt vetenskapen och projekten vi klimatkompenserar via måste göra riktig nytta. Och att vi måste fortsätta följa hur detta implementeras och utvecklas, så att Science Based Targets implementerar detta på ett rigoröst och forskningsbaserat sätt. 

Plus såklart: att vara noggranna med transparens i hur varje företag går tillväga, så att detta inte leder till ökad greenwashing.

Vi måste få en bredare uppslutning av företag som sätter mål för utsläppsminskningar och sedan håller målen. Det enda sättet att få det är att göra det attraktivare och enklare att bidra. Med den här ändringen i Science Based Targets blir det enklare för företag att bidra – så enkelt att alla borde göra det. 

‍Speciellt om man jobbar i ett impact-bolag och läser den här krönikan.